fallrisk

Har sprungit idag, sprang 8 km.. alltid något. Det jag är mest nöjd med är att det tog hela tio minuter innan benet började vika, betydligt bättre än innan då smärtan va hela tiden. Nått går framåt. Snart är jag som Carolina. Siktar på OS nästa. Tur man är så jäkla mycket snyggare

Övrigt har inte dagen bjudit på något annat ovanligt, regn, mörker, tråk, tråk, tråk, glatt humör, ärtor i trafiken. Tur att Carro finns, kan ju trots det nästan tro att jag umgåtts med en annan hela dagar.. Ni som vet, ni vet... Stort M..

Nu står ja knappt ut med mig själv så ska lägga mig!

Underbara Jag