fallrisk

Det är min bror det, han som är så stolt över att han är hela en minut äldre än mig. Tro mig han är världens underbaraste brorsa. Han tycker ju självklart om sin syster lika mycket som hon tycker om sin bror! Faktum är att vi nästan aldrig bråkat, för det mesta har vi varit sams bortsett från när han fick ett äpple i huvudet, jag blev nermatad i kattlådan och alla matkrig som brutit lös. Brorsan har nu flyttat hemifrån och tänka sig vad jag faktiskt saknar honom, blev så tråkigt lungt utan honom i närheten.
Ja vi var riktiga änglabarn! Vad skulle våra föräldrar ha gjort utan oss i deras liv.
Brorsan har blivit den där lilla Emilungen som bara hittat på hyss, medans jag blev den snälla lilla goa flickan.. Bl a hittade han godis som han prångt skulle bjuda mig på i farmors nattduksbord. Problemet var bara att han intog ca 10 starka sömntabletter.. Bra brorsan!
En annan liten händelse skedde när far och son var ensamma hemma något jag aldrig skulle ta efter om jag någon dag skaffar barn, medans mamma och jag var inlaggda på sjukhuset. Pappa så duktig som han skulle vara gick ut för att hänga tvätt, och brorsan passar på att låsa ut honom, ståendes i fönstret med ett leende som man hade första gången man såg tomten.. Pappa som verkligen är känd för sitt lugna harmoniska tålamod hämtade stegen för att klättra in genom fönstret på övervåningen där det var öppet. Brorsan hade kommit på passionen att spika i spikar i saker och ting endel har tyvärr inte växt ifrån det än, utan väljer att till och med ägna hela dagar åt det .. Nu hade han även hittat roliga springor i altanen att sätta spiken i.. upp och ner.. Och det va den vägen pappa kom i sin hast att komma in till sin 4 åriga son.. slutade i att mamma trodde jag var sinnessjuk när jag såg pappa liggandes i en sal vi passerade på Akademiska, den pappan som var hemma med sin son. Men mycket riktigt, där låg han med blodiga fötter..

Där brorsan har varit har det alltid hänt saker. Men dessa händelser är nog det lindrigaste jag kommer ihåg. Glömmer aldrig den gången han skulle bogsera. Vi var tre stycken, brorsan körde bilen som drog den bogserande bilen, en annan som blev bogserad och jag åkte efter i en helt egen bil.. Bogserlinan hade gått av ett antal gånger redan så den var inte spec lång, precis en bils bredd ungefär. Men hade ingen annan så tog den vi hade, skulle ju köra så lungt så.. Jo visst lungt va det! Ser brorsan gasa ut i en korsning, vi ska rakt fram så ska bara rakt över, han som bogseras är också påväg ut på vägbanan eftersom brorsan åker ut, samtidigt ser jag ett svart streck komma i full fart med låsta hjul, prickar precis det lilla mellanrum som uppstått mellan bilarna då brorsan gasar och den andra bromsar, far iskallt mellan bådas bilar för att stanna en bra bit bort, då kan man inse vad han hade för hastighet efter en sån bromssträcka.. Helt inställd på att nu har alla dött, kravlar ja mig ur den bilen jag kört bakom alla, försöker fokusera på att nu ska jag även utföra mitt yrke på ledig tid, ingen ska dö här! Ut skitförbannad men mållös, helt knäpptyst är det ute och det får mig ännu mer övertygad om att alla nu är döda, bara jag kvar. Men bakom all däckrök, hör jag något som liknar min brors röst - Värsta stuntfilmen, Fy fan vad Cooolt! Visst skitcoolt ärthjärna!
Efter att ha skrikit ett tag på brorsan hur jäkla pantad man kan vara, får jag syn på stackaren längre bort ståendes mitt ute i vägen bredvid sin bil, som var en svart subaru med guldfälgar bara han trodde ju att han var skitcool, kom igen det finns värre bilar än så men nu såg han inte ut att vara så tuff längre. Fram spatserade jag med ilskna miner, fan han kunde ju ha kört ihjäl min brorsa! absolut ingen tanke på att brorsan var lika skylldig han. Väl framme frågade jag artigt om han höll hastigheten eller om han hade missat skylten med 70 km/h för att han såg lika illa som en gammal kärring. Nej svarar han. Han får ett lika harmoniskt svar tillbaka - isåfall måste du vara lika dum som du ser ut, för det där gick fan inte i 70. Han hoppar in målös i bilen för att åka, och jag hjälper honom lite snällt att stänga bildörren så försiktigt jag bara kunde... Spatserar tillbaka redo att ta ut min chock på någon annan idiot i närheten, men innan jag hinner öppna min välkända mun igen, avbryts jag av att någon säger - såg du vem det var!? lite upprörd som jag var svarade jag - nej, han smällte in i bilen så såg tyvärr inte hur han såg ut... Och för det andra bryr jag mig inte ett dugg. Hör ett svagt svar tillbaka att det var Antonio Lindbäck,  en av sveriges toppade speedwayförare.. Stor risk att just han kommer vid detta tillfälle bara åkandes förbi som hastigast. Tyvärr råkade han också ut för mig, kan bli lite oharmonisk när jag blir arg har jag märkt.. 
Att det var just han räddade nog ett eller två liv denna dag, så borde istället ha tackat att det va just han som kom. Han kan köra bil med tro mig, en kvinnlig förare eller en gammal gubbe skulle ha bromsat och styrt åt häklefjäll, medan Antonio iskallt prickade mittemellan bilarna bättre än i en stuntfilm, såhär i efterhand när allt gick bra så va det jäkligt grymt ändå. Men jag är bara glad över att brorsan lever, och anträffande Antonio så tror jag att han faktiskt överlevde att bli utskälld av en tjej. Om han inte gjorde det borde han söka hjälp. Idag har han lagt speedway på hatthyllan, ni som är insatta vet varför, och nej, han va nog inte helt i sitt nyktraste tillstånd denna gång heller... I och för sig kunde man väl tro att jag var skyhög på något så som ett yrväder jag for fram. 

Nej brorsan slut på dessa äventyr! Vill helst inte skämma ut mig igen... 

Ikväll kommer han iallafall till mig, ska bli kul för det var ett tag sen vi sågs! Har saknat dig brorsan!
Hoppas Tyra uppskattar honom mer än Raphe, men hon brukar bli gladare än någonsin när han kommer, och 5 kg fetare efter.

Kör för guds skull försiktigt hit!

Anna